PEGTOP’S är kennelnamnet för en liten uppfödning av Norwichterrier och släthårig foxterrier. En kull vartannat år är det vanliga. Givetvis bor våra hundar, och de valpar som föds, inne hos oss.

Att föda upp en kull är inget man gör för ekonomisk vinning, utan de få kullar vi föder upp gör vi för vår egen glädjes skull, och glädjen hos de nya valpköparna som hämtar en hund som fått en bra start i livet hos oss. Innan valparna säljs har de fått mycket social träning, koppelträning, "stå stilla på bord"-träning mm. Givetvis följer vi SKK:s regler och alla våra valpar är veterinärbesiktade, chippade, registrerade i SKK och försäkrade när de lämnar oss.

ANN EINERUD

En stockholmstjej som numera bor i Vännäs.

Tävlade på 70-talet i bruks, lydnad och utställning med groenendal. Var med i SM i bruks ett flertal gånger. Hade 2 kullar med groenendal.

Den första foxterriern var Flisa, Bodils Xaxa (SUCH och NUCH), sen dröjde det inte länge innan nästa foxterrier inköptes, en ettåring vid namn Foxerna Peg-leg. (Peggen)Denna hane hade allt som en foxterrier ska ha och det var med glädje och stolthet jag visade honom till INTUCH och NORDUCH.

2001 kom en ny ras, norwichterrier, in i mitt liv in i mitt liv genom Ixa-Rag’s Queen Juliana (Trolla). Från hennes första kull behöll jag en tik, Pegtop’s Angel of northern lights (Vilda). Bägge hundarna är SUCH.

Både Flisa och Peggen är tyvärr döda, och jag har i dagsläget fokus på norwichterrier, men intresset för foxterrier kommer aldrig att minska!

Jag Jobbar åt statistiska centralbyrån och har även uppdrag som kennelkonsulent.

ÅSA RUNDBLAD

Flyttade till Umeå från Tärnaby 2000. Med i bagaget hade jag en dotter och en släthårig foxterrier från Ann, Pegtop’s Tuvalisa. (Kira) Före denna foxterrier hade mitt liv varit fylld av hundar av varierande sort, blandraser, schäfer, dalmatiner men nu med en foxterrier kändes det som att jag hittat rätt.